Sylvia Townsend Warner (1893-1978)

Denna kvinna stiftade jag bekantskap med i våras, då jag letade böcker till min masteruppsats. Jag fick med mig Summer Will Show (1936) hem från biblioteket och blev kär. Romanen utspelar sig i 1840-talets Paris, dit Sophia Willoughby åkt för att konfrontera sin otrogne make efter att deras två barn avlidit. Sophia känner att hon inte har något kvar att förlora, att hon är på den absoluta botten av sitt liv. Då träffar hon fransyskan Minna, en kvinna som kan berätta underbara historier och som alla fascineras av. Samtidigt som Sophia får tillbaka livsgnistan bryter februarirevolutionen ut i Paris… Det är en spännande historia, men det som fångade mig mest är Townsend Warners språk; hon kan verkligen konsten att väva dialog och beskrivning, med en exakt balans mellan realism och romanticism.

I somras under bilsemestern läste jag en annan av hennes historiska romaner, After the Death of Don Juan (1938). Den har jag faktiskt inte ens orkat recensera, för sanningen att säga var jag väldigt trött på boken och dess karaktärer när den väl var slut. Den har inte alls samma driv som Summer Will Show; storyn står nästan helt still och jag fattar inte varför. Antagligen har jag missat någon poäng med den här Don Juan-karaktären och hans f.d. älskarinna, men jag tyckte bara att de var gnälliga och jobbiga. Språket var dock lika imponerande som tidigare. Kanske var the moral of the story bara för subtilt inbäddad för mig…

I London köpte jag STW:s debutroman, Lolly Willowes (1926), som handlar om en gammal ungmö som är trött på sitt liv och flyttar ifrån sin familj med sin katt för att börja med trollkonster! Denna ser jag verkligen fram emot att få läsa.

Från Adlibris har jag även fått tag på Mr. Fortune’s Maggot (1927), en historia om en engelsman som flyttar till en ö i Söderhavet för att missionera. På tre år lyckas han bara konvertera en liten pojke, som älskar honom. Missionärens kristna värdegrund och tankevärld skakas i grunden under hans tid på ön. Den här har jag alltså också på väntelistan…

Jag vill alltså varmt rekommendera STW (i synnerhet Summer Will Show) till alla som är intresserade av kvinnliga modernistförfattare, särskilt till er som läst och tycker om Rosamond Lehmann. Själv ska jag sakta men säkert utveckla min vidare bekantskap med henne!