Mr Fortune’s Maggot (1927) av Sylvia Townsend Warner

Detta var den tredje boken jag läst av Sylvia Townsend Warner; de tidigare är Summer Will Show, som jag tyckte jättemycket om, och After the Death of Don Juan, som kändes seg och lite rörig. Som tur är så lever Mr Fortune’s Maggot upp till den standard som sattes av Summer Will Show. Jag har nästan sträckläst den och njutit av varje sekund, trots en bakgrund som jag vanligtvis är lite allergisk mot: en paradisisk, av den västerländska civilisationen orörd, nästan öde ö.

Prästen Mr Fortune åker till en liten polynesisk ö för att missionera bland urinvånarna där. Första dagen lyckas han få en lärjunge, men sen blir det inga fler. Han och lärjungen, en tonårspojke som heter Lueli, lever ihop från dag ett. De äter, sover och badar tillsammans, allt medan Mr Fortune försöker lära Lueli om kristendomen. Det hela utvecklar sig till en riktigt gripande kärlekshistoria med många bottnar. Lueli åtar sig en underlägsen attityd gentemot Mr Fortune, men har ändå andra vänner i byn där han kommer ifrån. Man skulle kunna argumentera för att detta är en slags förskönande av kolonialismen, men jag läser hellre in de queera undertoner som jag tycker lyser genom texten. Jämt och ständigt beskrivs både Mr Fortune och Lueli som män med egenskaper som tillhör den kvinnliga genusrollen; de är båda husliga, renliga, omtänksamma och altruistiska. Lueli vägrar dessutom kategoriskt att ta sig en fru då han blir några år äldre; han vill hellre stanna kvar hos Mr Fortune och bo med honom.

Boken beskriver på ett fantastiskt sätt ett kärlekspar som jag inte hade väntat mig att stöta på i en roman från 1920-talet (även om man kan ana regnbågstemat även i Summer Will Show). Man skulle kunna skriva en hur lång och intressant analys som helst  om kristendomen vs. den homosexuella kärleken i texten, men det projektet får vänta till en annan dag…

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Brittisk litteratur, Modernism, Romaner och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Mr Fortune’s Maggot (1927) av Sylvia Townsend Warner

  1. snowflake skriver:

    Det här var väldigt rolig läsning, tack för den! jag tänkte redan första gången du skrev om Warner att dte nog är något för mig, men jag har inte kommit till skott än.

    • Sanna skriver:

      Jag tror absolut att du kommer att tycka om henne. Jag har en till i bokhyllan, Lolly Willowes, som jag kommer att ta fram inom kort. Ska bli roligt att se om den håller samma standard som dem tidigare!

  2. Ping: Lolly Willowes (1926) av Sylvia Townsend Warner | Och solen har sin gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s