Ljus i augusti?

Jag har haft ett långt och ytterst oplanerat blogguppehåll under sommaren, kanske främst för att jag känt mig lite splittrad på läsfronten, men också för att jag för en gångs skull har tagit en ledighet på allvar och verkligen varit ledig från allt.

Under juli har det förstås blivit en hel del läsande, men jag har också haft en off-period liknande den i våras, då jag inte riktigt kände samma lust att plöja volym efter annan i rask takt. Snarare har jag dragit ut på de böcker som lästs i sommar och det har faktiskt känts ganska skönt och avslappnande. Faulkner har lånats men inte lästs, Jasper Fforde och Dorothy Sayers har avnjutits långsamt och Strindbergutmaningen är nog tyvärr på väg att ges upp. Ett kokhett Italien, ett azurblått Frankrike och ett bokparadisiskt England har besökts. Och, sist men inte minst, jag har blivit antagen till en doktorandutbildning vid University of Westminster. 🙂

Publicerat i Framtiden, Vardagen | 1 kommentar

I London

Idag har jag löpt amok i centrala Londons bokaffärer och ni kan ju själva tänka er hur mycket skojigt som finns ute på hyllorna. Många av mina favoritförfattare måste beställas från nätet i vanliga fall, men här finns det ju såna monster till bokaffärer så man blir nästan rädd att man aldrig ska lyckas komma ut därifrån. Nämnde jag förresten att det är sommarrea?

Bland fynden finns bl. a. Sylvia Townsend Warner, Julia Strachey, den berömde litteraturvetaren Terry Eagletons senaste verk samt Susan Glaspell.

20120709-143531.jpg

20120709-143651.jpg

20120709-144109.jpg

Publicerat i Bokköp, Resor | Märkt | Lämna en kommentar

Semesterläsning

Detta är bokpaketet som ska få slå följe med mig under de närmaste två veckorna. Det är några hyllvärmare (Howards EndThe Diamond as Big as the Ritz), en klassisk brittisk deckare (Strong Poison), en renodlad underhållningsbok (Something Rotten), ett långtidsprojekt som börjar lida mot sitt slut (På spaning efter den tid som flytt, del 7: Den återfunna tiden) och en skön irländsk mellankrigstidsroman (Loving and Giving). Alla är valda på basis av att vara lättsamma och att jag har längtat efter att få läsa dem, vilket torde vara en finfin formel för semesterläsning!

Publicerat i Läsning, Romaner | Märkt | 2 kommentarer

Faulknersommar

I could just remember how my father used to say that the reason for living was to get ready to stay dead a long time. (As I Lay Dying)

I några dagar nu har jag erfarit ett obändigt sug efter att få läsa William Faulkner igen. Märkligt, tycker jag själv, då han kanske inte är den mest lättlästa författaren i världen; jag har verkligen skytt komplexa böcker på sistone och helst bara velat läsa Dorothy Sayers och Jasper Fforde hela våren. Jag vet inte vad det är, kanske avsaknaden av värme här hemma får mig att vilja läsa något om det svettiga klimatet i den amerikanska Södern, komplett med dammiga bondgårdar, dignande fruktträd och en obevekligt gassande sol. Hursomhelt så har jag beställt upp As I Lay Dying (1930) och Light in August (1932) från Stadsbibliotekets magasin, såhär lagom till semestern.

Publicerat i Modernism, Nordamerikansk litteratur, Romaner | Märkt | 6 kommentarer

En dåres försvarstal (1895) av August Strindberg

Att störta skapelsens sanne herre, som skapat civilisationen, kulturens välgärningar, skaparen av stora tankar, konster, yrken, för att istället upphöja de usla kvinnodjuren, som aldrig tagit del i civilisationsarbetet annat än i obetydliga undantagsfall, det innebar i mina ögon en utmaning mot mitt kön. Och vid blotta tanken att se dessa bronsåldersintelligenser, dessa människoapor, halvapor, denna hord skadedjur komma till makten reser sig hanen inom mig, och märkligt nog tillfrisknar jag från min sjukdom, besjälad av en hatfull vilja att göra motstånd mot en fiende som är underlägsen i begåvning men vida överlägsen genom sin totala avsaknad av moralisk känsla.

Så skriver Strindberg om kvinnorna och deras ”sak”, dvs jämlikheten. Inte så konstigt att han fått en outplånlig stämpel av misogyni på sig. Men jag vill ändå hävda att
En dåres försvarstal är mindre plågsam att ta sig igenom än Tjänstekvinnans son, som jag för övrigt har ca 80 sidor kvar på. Den främsta orsaken till det är att den är mer händelserik, men också för att jag upplever att den reflekterar Strindberg som nydanande författare bättre än den långa självbiografin. Han är upp och ner, lycklig och deprimerad, vänlig och hätsk, kort sagt uppvisande hela det Strindbergska spektrat i boken, vilket gör den bra mycket mer spännande att läsa än en tam, ordnad uppräkning av de förorätter som han fått stå ut med i livet.

Försvarstalet handlar uteslutande om Augusts äktenskap med Siri von Essen, helt och hållet utifrån hans egen ståndpunkt. Siri behandlar honom orättvist i fråga om ekonomi, är otrogen mot honom med både män och kvinnor och försöker vända alla hans vänner emot honom med lögn och förtal. Jag gissar att Siri hade haft ett och annat att invända mot den beskrivningen, men dessvärre fick hon aldrig chansen att skriva en dylik smädeskrift om sin äkta man.

20120622-115625.jpg

Detta inlägg ingår i Ord och inga visors Strindbergutmaning 2012. Läs mer om den här.

Publicerat i Romaner, Svensk litteratur, Utmaningar/Quiz | Märkt | 4 kommentarer

Agnes Grey (1847) av Anne Brontë

Librivox kan man hämta ner massor av ljudböcker gratis, framför allt klassiker som Anne Brontës Agnes Grey. Enda nackdelen är att uppläsarna (som är glada amatörer) emellanåt inte är så duktiga. I den version av Agnes Grey som jag lyssnade på var en av uppläsarna extremt monoton och då kan det hända att man tappar bort sig ibland, helt enkelt för att det är svårt att koncentrera sig på en röst som inte alls varieras. Men det tycker jag att man kan stå ut med när det är gratis (i alla fall i några kapitel).

Agnes Grey är en klassisk askungesaga om en flicka som växer upp i en bildad men oförmögen familj. Hennes livslott är därmed utstakad; antingen så gifter hon sig med en man som kan försörja henne, eller så måste hon arbeta som guvernant (i likhet med de framtidsutsikter som systrarna Brontë hade i unga år). Agnes har inga uppvaktare, så hon installeras med en rik familj vars barn hon inte bara ska lära läsa, skriva och räkna, utan även hyfs. Det visar sig nämligen att rika barn kan vara ganska bortskämda och odrägliga (nähä?!) och Agnes får det svårt då hon inte riktigt besitter den pondus som hade behövt för att sätta ungarna på plats. Barnen respekterar inte henne. Hon får ta emot pikar om att hon är från en lägre samhällsklass än de och att hon ser alltför vanlig och ointressant ut för att någonsin kunna fånga en karl. Till slut löser sig dock allt till det bästa för Agnes och liksom i Jane Austens böcker slutar romanen med ett bröllop och paret lever lyckliga i alla sina dar.

Agnes Grey kan inte direkt beskrivas som spännande, men den är banbrytande i det att den synliggjorde viktorianska unga medelklasskvinnors livssituation och valmöjligheter på ett realistiskt sätt, liksom flera andra efterföljande Bronteromaner gjorde. Med det sagt så tycker jag att The Tenant of Wildfell Hall, även den av Anne Bronte, är en mer underhållande bok.

20120615-231432.jpg

Publicerat i Brittisk litteratur, Ljudböcker | Märkt , | Lämna en kommentar

Försvarstalet inte så dumt

Lägesrapport från läshörnan: Strindberg och jag har slutit fred. Åtminstone tillfälligt. En dåres försvarstal tar vid ungefär där Tjänstekvinnans son slutar, men är mycket mer läsvänlig. Själva handlingen tar här större utrymme än Strindbergs mentala irrgångar. Det är dock fortfarande väldigt synd om honom, men jag kan leva med det så länge det händer något på mer än var tionde sida.

20120610-131547.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar