Moving Towards the Modern

Denna torsdagsmorgon sitter jag och äter knäckebröd och Skyr (någon slags isländsk yoghurt), lyssnar på Ella Fitzgerald och läser litteraturkritik, May Sinclair: Moving Towards the Modern (2006). May Sinclair har dykt upp på den här bloggen några gånger tidigare (mina tankar om romanerna Mary OlivierThe Life and Death of Harriet Frean och The Tree of Heaven) och nu är hon, tillsammans med Mary Butts, Rose Macaulay och Sylvia Townsend Warner, föremål för mina forskarstudier.

Ett av mina mål den här veckan är att läsa om Harriet Frean med färgglada små klisterlappar i näven, något som direkt känns ännu mer lockande när jag tittar tillbaka på vad jag skrev om boken här för ett drygt år sen.

May Sinclair

Annonser
Publicerat i Brittisk litteratur, Forskarutbildning, Modernism | Märkt | Lämna en kommentar

Dark Green Religion

Hej! Snowflake har väckt denna blogg ur sin dvala genom att blogga om Sylvia Townsend Warner, en av fyra författare som jag för närvarande skriver avhandling om. Nämnda avhandling är för övrigt den varelse som ska hållas ansvarig för min bloggdvala. Men nog om den för stunden!

Jag var idag på en mycket spännande föreläsning av Bron Taylor, där han berättade om ett nutidsfenomen som han kallar ”Dark Green religion”. Med det menar han uttryck i samtidskulturen som inte bara värnar om naturen utan även besjälar den och finner ett värde i den som övergår dess nyttofunktion för människan. Taylors tes är att denna rörelse (om man kan kalla den för det) startade med Darwins On the Origin of Species. Nu är jag mycket sugen på att läsa Taylors bok, Dark Green Religion: Nature Spirituality and the Planetary Future. Läs mer här: http://www.brontaylor.com/

Nu ska jag njuta av vissheten att det finns någon annan därute i bloggosfären som har läst Lolly Willowes 😀

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Ljus i augusti?

Jag har haft ett långt och ytterst oplanerat blogguppehåll under sommaren, kanske främst för att jag känt mig lite splittrad på läsfronten, men också för att jag för en gångs skull har tagit en ledighet på allvar och verkligen varit ledig från allt.

Under juli har det förstås blivit en hel del läsande, men jag har också haft en off-period liknande den i våras, då jag inte riktigt kände samma lust att plöja volym efter annan i rask takt. Snarare har jag dragit ut på de böcker som lästs i sommar och det har faktiskt känts ganska skönt och avslappnande. Faulkner har lånats men inte lästs, Jasper Fforde och Dorothy Sayers har avnjutits långsamt och Strindbergutmaningen är nog tyvärr på väg att ges upp. Ett kokhett Italien, ett azurblått Frankrike och ett bokparadisiskt England har besökts. Och, sist men inte minst, jag har blivit antagen till en doktorandutbildning vid University of Westminster. 🙂

Publicerat i Framtiden, Vardagen | 1 kommentar

I London

Idag har jag löpt amok i centrala Londons bokaffärer och ni kan ju själva tänka er hur mycket skojigt som finns ute på hyllorna. Många av mina favoritförfattare måste beställas från nätet i vanliga fall, men här finns det ju såna monster till bokaffärer så man blir nästan rädd att man aldrig ska lyckas komma ut därifrån. Nämnde jag förresten att det är sommarrea?

Bland fynden finns bl. a. Sylvia Townsend Warner, Julia Strachey, den berömde litteraturvetaren Terry Eagletons senaste verk samt Susan Glaspell.

20120709-143531.jpg

20120709-143651.jpg

20120709-144109.jpg

Publicerat i Bokköp, Resor | Märkt | Lämna en kommentar

Semesterläsning

Detta är bokpaketet som ska få slå följe med mig under de närmaste två veckorna. Det är några hyllvärmare (Howards EndThe Diamond as Big as the Ritz), en klassisk brittisk deckare (Strong Poison), en renodlad underhållningsbok (Something Rotten), ett långtidsprojekt som börjar lida mot sitt slut (På spaning efter den tid som flytt, del 7: Den återfunna tiden) och en skön irländsk mellankrigstidsroman (Loving and Giving). Alla är valda på basis av att vara lättsamma och att jag har längtat efter att få läsa dem, vilket torde vara en finfin formel för semesterläsning!

Publicerat i Läsning, Romaner | Märkt | 2 kommentarer

Faulknersommar

I could just remember how my father used to say that the reason for living was to get ready to stay dead a long time. (As I Lay Dying)

I några dagar nu har jag erfarit ett obändigt sug efter att få läsa William Faulkner igen. Märkligt, tycker jag själv, då han kanske inte är den mest lättlästa författaren i världen; jag har verkligen skytt komplexa böcker på sistone och helst bara velat läsa Dorothy Sayers och Jasper Fforde hela våren. Jag vet inte vad det är, kanske avsaknaden av värme här hemma får mig att vilja läsa något om det svettiga klimatet i den amerikanska Södern, komplett med dammiga bondgårdar, dignande fruktträd och en obevekligt gassande sol. Hursomhelt så har jag beställt upp As I Lay Dying (1930) och Light in August (1932) från Stadsbibliotekets magasin, såhär lagom till semestern.

Publicerat i Modernism, Nordamerikansk litteratur, Romaner | Märkt | 6 kommentarer

En dåres försvarstal (1895) av August Strindberg

Att störta skapelsens sanne herre, som skapat civilisationen, kulturens välgärningar, skaparen av stora tankar, konster, yrken, för att istället upphöja de usla kvinnodjuren, som aldrig tagit del i civilisationsarbetet annat än i obetydliga undantagsfall, det innebar i mina ögon en utmaning mot mitt kön. Och vid blotta tanken att se dessa bronsåldersintelligenser, dessa människoapor, halvapor, denna hord skadedjur komma till makten reser sig hanen inom mig, och märkligt nog tillfrisknar jag från min sjukdom, besjälad av en hatfull vilja att göra motstånd mot en fiende som är underlägsen i begåvning men vida överlägsen genom sin totala avsaknad av moralisk känsla.

Så skriver Strindberg om kvinnorna och deras ”sak”, dvs jämlikheten. Inte så konstigt att han fått en outplånlig stämpel av misogyni på sig. Men jag vill ändå hävda att
En dåres försvarstal är mindre plågsam att ta sig igenom än Tjänstekvinnans son, som jag för övrigt har ca 80 sidor kvar på. Den främsta orsaken till det är att den är mer händelserik, men också för att jag upplever att den reflekterar Strindberg som nydanande författare bättre än den långa självbiografin. Han är upp och ner, lycklig och deprimerad, vänlig och hätsk, kort sagt uppvisande hela det Strindbergska spektrat i boken, vilket gör den bra mycket mer spännande att läsa än en tam, ordnad uppräkning av de förorätter som han fått stå ut med i livet.

Försvarstalet handlar uteslutande om Augusts äktenskap med Siri von Essen, helt och hållet utifrån hans egen ståndpunkt. Siri behandlar honom orättvist i fråga om ekonomi, är otrogen mot honom med både män och kvinnor och försöker vända alla hans vänner emot honom med lögn och förtal. Jag gissar att Siri hade haft ett och annat att invända mot den beskrivningen, men dessvärre fick hon aldrig chansen att skriva en dylik smädeskrift om sin äkta man.

20120622-115625.jpg

Detta inlägg ingår i Ord och inga visors Strindbergutmaning 2012. Läs mer om den här.

Publicerat i Romaner, Svensk litteratur, Utmaningar/Quiz | Märkt | 4 kommentarer