May Sinclair och imagismen

May Sinclair var inte bara en briljant romanförfattare, utan också litteraturkritiker. På 1910-talet, när modernismen var i sin linda och Sinclair redan hunnit bli över 50, tog hon H.D. (Hilda Doolittle) och hennes likasinnade i försvar. Den yngre generationen blev påhoppade av äldre litteraturvetare som tyckte att imagismens diktare skrev för korta, för avskalade och för oinspirerade poem. Sinclair vände sig mot detta och satte sig därför år 1915 och skrev ett kort försvarstal delat i två, den första delen specifikt för H.D. och den andra för imagismen som litterär rörelse.

May Sinclair själv hann precis med att vara en del av den modernistiska boomen på 1920-talet, men som hon var lite till åren kommen och dessutom ansatt av Parkinsons blev det bara några enstaka romaner som man verkligen kan kalla modernistiska. Men redan 1915 var hon alltså, tillsammans med frontfigurer som Ezra Pound och Richard Aldington, intresserad av att stötta den nya experimentella generationens författare och publicerade till och med själv en imagist-dikt i tidskriften The Egoist (som finns inskannad och fullt läsbar för allmänheten här):

AFTER THE RETREAT

If I could only see again

The house we passed on the long Flemish road

That day

When the Army went from Antwerp, through Bruges,

to the sea ;

The house with the slender door,

And the one thin row of shutters, grey as dust on the

white wall.

It stood low and alone in the flat Flemish land,

And behind it the high slender trees were small under

the sky.

It looked

Through windows blurred like women’s eyes that have

cried too long.

There is not anyone there whom I know,

I have never sat by its hearth, I have never crossed its

threshold, I have never opened its door,

I have never stood by its windows looking in ;

Yet its eyes said : ” You have seen four cities of

Flanders :

Ostend, and Bruges, and Antwerp under her doom,

And the dear city of Ghent ;

And there is none of them that you shall remember

As you remember me.”

I remember so well,

That at night, at night I cannot sleep in England here ;

But I get up, and I go ;

Not to the cities of Flanders,

Not to Ostend and the sea,

Not to the city of Bruges, or the city of Antwerp, or the

city of Ghent,

But somewhere

In the fields

Where the high slender trees are small under the sky—

If I could only see again

The house we passed that day.

MAY SINCLAIR

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Brittisk litteratur, Forskarutbildning, Modernism, Poesi och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till May Sinclair och imagismen

  1. A lovely poem!
    Please, don’t stop blogging.
    You have given me new names on my favorite list.

    love
    Olle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s