Man kan ju nog lugnt säga att det har rått radiotystnad här ett tag nu och att den dvala som påbörjades redan 2012 liksom brett ut sig okontrollerbart. Men nu måste jag bara ut här för att jag känner någon slags behov igen precis som jag gjorde i mars; det verkar som om jag får korta perioder av akut bloggtörst. Jag får be om ursäkt för de långa perioderna som går däremellan.
Nu vill jag berätta vad som fått mig hit idag, nämligen om en, enligt mig, stor händelse i det litterära Sverige den senaste veckan: Andrzej Tichý har kommit ut med en ny roman! Den heter Kairos och jag har precis beställt hem den från nätet. Några nätrecensioner har kommit hittills, bl.a. en i SvD och en i Sydsvenskan. Båda poängterar den irrande formen, det fragmentariska berättandet.
Jag är uppjagad och överlycklig inför läsningen av denna svenska samtida roman (kan säga att det var ju ett tag sen nu jag läste något annat än brittisk mellankrigstid) för att jag älskade Fält (2008) och hoppas vid Gud att Tichý inte gör mig besviken. Fortsättning följer (hoppas jag).
Och solen har sin gång 