Plagued by the Nightingale (1931) av Kay Boyle

Jag plågas inte av näktergalen, utan av den ödesmättade stämningen i denna Kay Boyle-roman. Handlingen utspelar sig i en sommarsömnig by i norra Frankrike, dit amerikanska Bridget har åkt med sin make Nicolas för att hälsa på hos hans familj. Paret har träffats och gift sig i Kalifornien, men bestämmer sig för att lämna USA då Nicolas insjuknar i en ärftlig skelettsjukdom som gör honom svag och oförmögen att utföra fysiskt arbete, vilket är vad han försörjt sig på tills dess. Väl hemma i Franrike börjar Nicolas förändras och hans humör mörknar; familjen verkar ha en närmast depressiv effekt på honom.

Bridget och Nicolas har kommit överens om att de inte ska skaffa barn p.g.a. den ärftliga sjukdomen som de inte vill föra vidare. Hans familj vänder sig helt emot detta och erbjuder paret pengar för att föröka sig. Rädd som han är för att bli utblottad på grund av sin svaghet, önskar Nicolas ge efter för föräldrarnas krav på barnbarn. Men Bridget vill fortfarande inte gå med på att sätta ett barn till världen som med största sannolikhet kommer att bli lika fysiskt handikappad som sin far. Romanen är ett enda långt och plågsamt försök från familjens sida att övertala Bridget om att den enda lösningen på hennes ekonomiska bekymmer. Det är inte tu tal om att hon skulle kunna förvärvsarbeta istället för att bli avelsko. Familjen är dessutom mycket angelägna om att hon och Nicolas ska stanna hos dem på landet och inte söka lyckan någon annanstans där det finns fler möjligheter för Nicolas att göra någon annan sorts karriär, till exempel i Paris eller Nordafrika.

Som ni kanske märker är detta ingen bok man blir på gott humör av (inte jag, i varje fall), men persongalleriet och miljöbeskrivningarna gör ändå att jag känner att den var mödan värd. Fast det vete gudarna om det är något jag skulle rekommendera. Jag hoppas på bättre tur när jag börjar på den andra Kay Boyle-romanen som jag köpte samtidigt som denna, Year Before Last (1932).

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Modernism, Nordamerikansk litteratur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Plagued by the Nightingale (1931) av Kay Boyle

  1. Ingrid skriver:

    Jag har precis avslutat läsningen av ”Year Before Last” och vill tacka dig än en gång för att du tipsade om Kay Boyle. Jag tyckte väldigt mycket om boken och Kay Boyle har ett ganska speciellt sätt att skriva på – lite ”inre-monolog”-artat på sina ställen men inte alls svårläst. Det är sorgligt, intensivt och gripande på en gång. Jag hoppas att du vill skriva några rader om den här boken när du läst klart (jag vill absolut inte förekomma dig- så jag bidar min tid).

    • Sanna skriver:

      Åh nej, gör inte det! Jag vill jättegärna läsa om din upplevelse av den, och gärna så snart som möjligt!
      Den låter väldigt lovande 🙂

  2. Ingrid skriver:

    Men då så! Jag ska ta sats och försöka få ihop några rader.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s