Mary Olivier: A Life (1919) av May Sinclair

Det värsta med den här boken är att den är till stor del självbiografisk. Det är inte så att jag har något emot självbiografiska element i fiktion, utan det är bara det att den här beskrivningen av ett kvinnoliv kan vara något av det mest deprimerande jag läst på länge.

May Sinclair (eller Mary Amelia St. Clair som hon egentligen hette) tillbringade sitt liv med att tjäna sin familj. Hennes far dog tidigt på grund av alkoholism, hennes mor var djupt religiös och mycket sträng, hennes bröder led alla av en kronisk hjärtsjukdom och May var den som fick ta hand om dem allihop. Trots det lyckades hon till slut försörja sig (och sin mor) genom sitt skrivande. Hon skrev en hel del litteraturkritik (och myntade begreppet ”stream of consciousness”, det ni!) men också en hel del romaner, noveller och dikter.

Bokens Mary Olivier får utstå samma livsöde som verklighetens May; hennes familj (d.v.s. hennes mor, som är en riktig tyrann) kräver av henne att hon, som yngsta barn och enda dotter, ska ta hand om föräldrarna när de blir gamla och skröpliga, samt att hon ska ta hand om sina alkoholiserade och hjärtsvaga bröder. Den enda glädjen Mary har i livet är den oändliga kärleken till böcker; hennes nyfikenhet och intelligens driver henne till att läsa Spinoza, Platon, Kant och många andra svåra filosofer i en jakt på Sanningen med stort S. Hon inser tidigt den katolska kristendomens många motsägelsefulla element och ifrågasätter sin mors strikta tro. Detta tas (som väntat) inte väl emot och Mary förbjuds att läsa böcker överhuvudtaget (alla förutom Bibeln förstås!) under en period av sitt liv, för att inte få tillgång till oönskade idéer om den religion som hon tvingas att tillhöra och utöva.

Under tonåren skickas Mary till en skola av en farbror som inser hur begåvad hon är, men hennes elaka mor tar snart hem henne igen, av rädsla för att hon ska bli för smart för sitt eget bästa. Mrs Olivier är verkligen beskriven som urtypen för den viktorianska ”ängeln i huset”, populärt beskriven av Coventry Patmore; en kvinna som utåt sett verkar vara oerhört självuppoffrande och ödmjuk, men som inte alls accepterar tankar och beteenden som går utanför hennes ramverk för hur man bör vara. Därför står hon inte ut med sin dotters intelligens, frågvishet och självkänsla. Kvinnor som Mary blir inga bra fruar, alternativt hemmadöttrar; för att vara det behöver man ju kunna sy snygga korsstygn, inte förklara Kants kategoriska imperativ!

Boken lämnar mig med en känsla av sorg, men naturligtvis också av tacksamhet för att jag har en mamma som alltid uppmuntrat mig till att göra vad jag vill, trots att det har inneburit långt mer tid åt läsning än åt sömnad… Tack gode gud för jämställdheten!

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Brittisk litteratur, Romaner och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Mary Olivier: A Life (1919) av May Sinclair

  1. snowflake skriver:

    Va? Jag trodde stream of consciousness var Virginia Woolfs begrepp. Men där ser man, ny kunskap varje dag. Tack!

  2. Ping: Moving Towards the Modern | Och solen har sin gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s