Helgens eskapader

Under långhelgen tog jag ledigt från livet. Det var välbehövligt; runt tiden för mitt uppsatsseminarium var jag så nervig att jag inte riktigt var mig själv. Så i helgen gjorde jag mitt yttersta för att slappna av fullkomligt, vilket innebar soffliggande, balkonghäng, Miss Marple-maraton på tv:n och dessa böcker i näven (fast inte samtidigt, förstås):

Mary Butts Armed With Madness (1928), en bortglömd modernistisk roman som jag, såhär efter halva boken, misstänker är något av det bästa jag någonsin läst.

Rebecca Wests The Return of the Soldier (1918), en roman om en psykiskt traumatiserad krigshjälte som kommer hem till tre kvinnor som avgudar honom. Han minns endast två av dem, men den tredje kvinnan råkar vara hans fru. West gör verkligheten magiskt glänsande genom sitt fantastiska bildspråk. Måste läsa mer av henne.

Dorothy L. Sayers Gaudy Night (1935), en deckare som jag länge har tänkt läsa på inrådan av bl.a. Snowflake. Hittills (ungefär en fjärdedel in i boken): lovely.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Brittisk litteratur, Personligt, Romaner och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Helgens eskapader

  1. Emmas Bokhylla skriver:

    Mera underbara lastips, tack!

  2. snowflake skriver:

    Gud vilken otäck bild på dne översta, jag blir helt vettskrämd av den. Har du inget du kan slå in den i medan du läser? Ett överdrag. Eller du kanske är tuff och inte berörs?

    • Sanna skriver:

      Jag vet!! Förlåt att jag la upp den här, det var inte meningen att skrämmas! Jag är inte alls tuff och oberörd, tvärtom: bilden slår mig också som ytterst obehaglig, men jag trodde det bara var jag. Jag har dessvärre inget bra överdrag, utan försöker mest bara låta bli att titta på omslaget. Jag har dock försökt analysera varför den är så obehaglig, men jag kan inte ens riktigt begripa vad den egentligen föreställer. Några förslag? (Jag trodde länge att hon hade en nylonstrumpa över huvudet, men i så fall är den extremt tunn, för den syns inte.)

      • Sanna skriver:

        Lite efterforskning har visat att det är ett foto som är taget av Man Ray, en amerikansk dadaistisk fotograf. Kvinnan på bilden är hans fru, Juliet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s