Klassiker som jag ogillar 4

Jag tycker mig skönja ett mönster bland mina ogillade klassiker: jag har läst allihop när jag gick i skolan, de flesta på gymnasiet. Därför vill jag bara lägga in en liten notis här om att jag inte på något vis avskydde allt som min svensklärare sa åt mig att läsa. Det var trots att hon som satte Hemingways The Sun Also Rises, min favoritbok genom alla tider, genrer och språk, i händerna på mig. Tack Margareta!

Lord of the Flies (1954) av William Golding är en klassiker som nästan alla har blivit ålagda att läsa i skolan. Jag har fått läsa den två gånger, en gång på högstadiet och en gång på gymnasiet. Vi blev till och med visade filmatiseringen från 1990 i skolan, men den gjorde inte direkt intrycket av den lästa texten särskilt mycket bättre.

Den klassiska storyn om skolpojkarna som hamnar på en öde ö är välkänd även för den som inte har läst boken; nutidens TV-program i genren competitive reality liknar ofta det sociala experiment som Golding föreställde i sin roman. Det finns ett otal exempel på hur man försökt återskapa de förhållanden som råder i boken genom att isolera en grupp människor och få dem att samarbeta ihop eller intrigera mot varandra: Robinson, Big Brother, Paradise Hotel och så vidare i all oändlighet. Av den anledningen kan jag erkänna att det är en intressant och nyskapande tanke som Golding haft när han skrev sin roman för snart sextio år sedan. Frågan är bara varför han skapade ett helt persongalleri bestående bara av pojkar i skolåldern? Visst, om man själv råkar vara skolpojke så kanske man har lättare att tycka att bokens skeenden är relevanta och verklighetstrogna, men om man inte är det så kan handlingen tyckas överdriven och osannolik. Jag drar en parallell till Jan Guillous Ondskan, som jag inte förstår överhuvudtaget, vilket jag föreställer mig beror på att jag inte kan identifiera mig med någon av karaktärerna. Likadant är det i Lord of the Flies; jag hittar inget att hänga upp mina egna känslor på, inget som resonerar i mig. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att vara en förpubertal pojke på en öde ö tillsammans med andra pojkar och Golding är inte en tillräckligt bra berättare för att hans text ska kunna förmedla dessa känslor åt mig.

Som kritiker av det moderna samhället och dess våld var Golding bra. Som författare till en psykologiskt fängslande text var han mindre bra.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Brittisk litteratur, Romaner och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Klassiker som jag ogillar 4

  1. Emmas Bokhylla skriver:

    Jag sag en riktigt ruskig del av en gammal svartvit filmversion nar jag var liten och blev livradd. Har sedan dess hallit den pa en armslangds avstand och undvikit att lasa mer an ett par tio sidor som var obligatoriska i en kurs.
    Har faktiskt kopt den for inte alltfor lange sedan, men fortfarande inte lyckats lasa skiten. Still scared!

  2. jessica skriver:

    Jag avskydde också denna bok och film!

  3. Ingrid skriver:

    Jag känner igen det där med påtvingade böcker som sedan känns som eviga kvarnstenar av tråkighet- ( I mitt fall var det till exempel Selma Lagerlöfs Jerusalem som för alltid blivit fördärvad)-” Flugornas herre” gillade jag däremot- men jag har inte fått den i så stora portioner ….

    • Sanna skriver:

      Ja, jag börjar misstänka att det har mycket med saken att göra. Det är ju inte så konstigt egentligen; om ens första möte med en bok är känslomässigt förknippat med tvång så är det nog himla svårt att tvätta bort det intrycket i efterhand.

      För övrigt har jag länge tänkt läsa Jerusalem, men det har inte blivit av hittills 🙂

  4. Vixxtoria skriver:

    Jag har läst Flugornas Herre frivilligt, men kan ju förstår det där du skriver om tvånget som finns i att läsa böcker i skolan (jag bloggade om det vid något tillfälle, så där allmänt om hur lärare kan råka förstöra upplevelsen av egentligen väldigt bra böcker. Det blev ramaskri den gången, minns jag).

    Jag har alltså (vilket väl bevisar din tes) inte särskilt mycket emot Flugornas Herre. Däremot tycker jag inte att det är en sån där otroligt bra bok. Men den är väl väldigt typisk för sin tid? Otroligt många böcker under 40-, 50- och 60-talen cirklar kring det där med ondska, gruppen, mekanismer som leder till mobbning… Som en reaktion på 2:a världskriget, naturligtvis. Att säga att man inte tycker om någon av de här böckerna kan på ett bakvänt sätt samtidigt bli ett sätt att säga att det är okej med ondska?

    För mig är Djurfarmen (av Orwell) precis så där. Min lärare i sjunde klass läste den högt. Jag fattade aldrig grejen.

    • Sanna skriver:

      Det blogginlägget vill jag gärna läsa! Har du möjligtvis lust att slänga in en länk till det? Så att jag kan kolla in ramaskriet 🙂

      Jag förstår absolut den samhällskritiska poängen med både Flugornas Herre och 1984, men det gör dem inte mer njutbara att läsa, tyvärr. Men jag har nog bestämt mig för att ge 1984 en chans till… Någon gång. Långt in i framtiden. 😉

  5. Vixxtoria skriver:

    Oj, nu har jag letat, och här är det:
    http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/2009/08/det-maste-bli-ett-slut-pa-boklasningen.html

    Men ramaskriet bestod i en hel del andra blogginlägg på andra bloggar, och de verkar inte vara enkla att följa. Här är ett par:

    Från En bok om dagen:
    http://enbokomdagen.blogspot.com/2009/08/fardiglast-i-svenska-skolor.html

    Och en från Lilla O:

    http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/08/04/kan-man-tvinga-fram-lasgladje/

    Jag tar för givet att du också läser alla kommentarsfält, för det är där ”det händer”, så att säga 😉

    Det jag ville lyfta fram var egentligen vilka böcker som blivit förstörda under skoltiden, men vad som växte fram (och det kan jag väl på sätt och vis förstå) var en debatt där de som är lärare idag i stället berättade att man inte alls behövde döda läslusten som lärare och hur man kan göra. Det är ju jättelovvärt, och jag hoppas verkligen att inte alla dessa entusiastiska bokälskande lärarna får sina elever att tycka illa om de böcker som de måste läsa. Men säker kan man ju inte vara. Perspektivet skiljer ju sig mycket mellan elever och lärare.

    Och jag kan faktiskt tänka mig att även om man som lärare har lyckats i sina intentioner – att få en elev att läsa en bok, att diskutera den, att få med sig en bit världslitteratur, att sätta in den i ett sammanhang och att reflektera över sig själv (och eventuellt nån företeelse i världen, som krig, förtryck, ondska, sexualitet, jämställdhet eller vad det kan vara), så kan en elev fortfarande tycka att boken blev förstörd, därför att allt det här störde den ”egna” upplevelsen av boken. Att man så att säga trots allt fick en viss tolkningsram kring sitt läsande – att det till viss del blev ”rätt” eller ”fel” vad man tyckte kring boken. Detta kan ju ha varit vad läraren ville uppnå, men kanske inte alls vad eleven ville uppleva?

    Jag har själv en oroande upplevelse med Graham Greenes bok Makten och härligheten. Vi läste om den där jäkla prästen som red på sin åsna i sydamerikanska raviner. Tråkigt var det. Och det blev inte bättre hur mycket min engelskalärare än försökte berätta om vad som gjorde romanen lysande (hon var en av dem som propagerade livligast för att Graham skulle få Nobelpriset; på den tiden var han ännu inte riktigt död). Jag har dock väldigt trevliga minnen kring Vår man i Havanna som jag läste vid ungefär samma tid på eget bevåg. Jag pendlar mellan att tänka att det hade varit bättre om vi läst den tillsammans i klassen, och vara glad över att vi inte gjorde det…

    • Sanna skriver:

      Jätteintressant läsning! Tack så mycket! Jag har själv tänkt mycket på det här, för som jag skrev i inlägget så vet jag inte riktigt om jag direkt kan göra någon regel av att jag ogillar klassiker som jag blivit tvingad att läsa. Samma svensklärare som väckte mitt hat mot Orwell och Steinbeck väckte ju också min kärlek till Hemingway, systrarna Brontë och mycket annat.

      Jag tror mycket på att man bör ge eleverna någon form av val, så att de inte känner att man proppar ner vissa specifika ”måste-läsas-böcker” i halsen på dem. Sedan är det alltid bättre att få diskutera böcker i mindre grupper istället för att hela klassen ska ha någon sorts gemensamt samtal kring litteraturen, då finns det nog många röster som kommer fram som inte annars hade fått chansen eller varit villiga att dela med sig av sina tankar. Sen får det ju absolut inte finnas ”rätt” eller ”fel” tolkningar av böcker. Om man inte har rätt till sin egen tolkning av litteratur, hur ska man då kunna lära sig att tycka om den?

  6. Ingrid skriver:

    Jag tycker att det du säger ovan är så vettigt- just det där att man kan få välja, att inte alla elever måste läsa samma bok på en gång- och diskussioner i små grupper. Jättebra. Jag minns med fasa dessa klassuppsättningar där böckerna bara daskades ut på bänkarna med uppmaningen ”Läs”! (vilket man inte alltid gjorde- tala om att inte bli det minsta inspirerad). Jag minns också sövande genomgångar som inte bidrog till något positivt alls. Tänk om vi hade fått en lista i stället och kunnat hitta något på egen hand. Tyvärr var just Selma Lagerlöf en författare som misshandlades väldigt av mina gymnasielärare- det har satt sina spår hos mig. Man är mycket påverkbar när man är ung.

    • Sanna skriver:

      Ja, visst är man påverkbar; det verkar som om många bildar sig en uppfattning om vilken typ av litteratur de tycker om under skolåren och sedan håller sig till det. Sorgligt nog är det väl också många som bestämmer sig för att de inte gillar att läsa överhuvudtaget…

      Det är verkligen synd att många elever inte har bättre erfarenheter av litteraturlektionerna i skolan.

  7. Ping: En liten bok om ondska (2010) av Ann Heberlein | Och solen har sin gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s