Rebecca (1938) av Daphne du Maurier

I januari skrev jag en lista över kvinnliga modernistiska författare som jag vill läsa, (innan året är slut skulle jag vilja lova, men det låter vi vara osagt…) och nu har turen kommit till Daphne du Maurier och hennes Rebecca.

Jag tycker den här omslagsbilden är ypperlig. Den reflekterar verkligen stämningen i boken; spöklikt, kusligt, fast i vacker miljö. I stora drag handlar boken om en ung kvinna som gifter sig med en rik änkeman, Maxim de Winter, och flyttar med honom till hans gods i Cornwall, Manderley, men snart blir varse att den döda frun ännu inte har lämnat de efterlevandes medvetande. Manderleys hushållerska sörjer den före detta Mrs de Winter djupt och vägrar inse att hon har en ny överordnad. Maxim verkar inte heller riktigt ha släppt taget om sin avlidna fru.

Det första i den här romanen som slår en litteraturvetare likt en stor klubba i huvudet är den onekligt stora likheten med Charlotte Brontës Jane Eyre (1847), som för övrigt kommer i ny filmatisering i år. Rebecca är förstås något mer modern; titelkaraktären tillåts mycket mer än ”the madwoman in the attic” i Brontës bok. Men det vägs å andra sidan upp av de respektive huvudpersonerna: Jane Eyre är vädigt självständig och säker på sig själv medan berättaren i Rebecca verkar vara helt beige och identitetslös; hon undrar ständigt över hur hon bör bete sig och har inte ens ett eget namn!

Jag tycker om Rebecca, men kanske mest för dess miljöer och språk, snarare än för själva handlingen. Jag blir inte kär i karaktärerna; de är alldeles för stela och opersonliga för att man verkligen ska känna med dem. Lite synd på en roman som annars hade varit underbar. Jag älskar att få sitta i biblioteket och äta scones och angel cake, men jag hade behövt ett bättre sällskap än Mrs de Winter d.y.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Brittisk litteratur, Romaner och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Rebecca (1938) av Daphne du Maurier

  1. Sara BE skriver:

    Vilket absolut fantastiskt omslag!

    Åh, jag tyckte så mycket om den här boken när jag läste den. Den var så extremt klaustrofobisk, krypande och obehaglig. Jag tyckte att det fanns en stor poäng med att huvudpersonen var så identitetslös. Rebecca dominerar fortfarande huset – romanen är till och med döpt efter henne. Jag kände starkt med huvudpersonen just för att hon inte har något att komma med. Hon är så extremt ung, från en annan klass och utan en enda vän i världen – och hon har liksom inte en chans mot de andra karaktärerna. Jag gillade verkligen hur duMaurier skildrade hennes utsatthet och ensamhet, och hur hon samtidigt kämpar på.

    • Sanna skriver:

      Sara, jag förstår vad du menar och jag tror att det hade varit intressant att analysera huvudpersonens uttalanden om sin egen identitet: att hon känner sig som en hund osv. Kanske dömer jag henne för hårt, men i den oundvikliga jämförelsen med Jane Eyre, som också är en underdog, bleknar hon mot Janes nästan aggressiva självsäkerhet. Men visst har du rätt i att du Maurier framställer hennes utsatthet och ensamhet på ett bra sätt.

      • Sara BE skriver:

        I vilket fall som helst blev jag sugen på att läsa om den nu. 🙂 Misstänker dock att jag har den utlånad … Attans … Var fick du tag på din fina utgåva?

        • Sanna skriver:

          Den hittade jag på Stadsbiblioteket! Hoppas du återfinner din egna kopia. Det är så himla störigt att komma på att man har lånat ut en bok utan att vara riktigt säker på till vem…

      • Sara BE skriver:

        Har aldrig känt mig så sugen på en biblioteksstöld! 😉

        Jag vet vem jag har lånat den till, men hon bor dessvärre utomlands för tillfället. Men det löser sig nog. Jag har ju en del annat att läsa. 🙂

      • Sanna skriver:

        Haha, bibliotekarierna får passa sig… 😉

        Din kompis får väl skicka hem boken med flygpost, bokcravings är allvarliga saker! 🙂

  2. Madeleine skriver:

    Åh Rebecca finns på min att läsa-lista! Jag har hittat en jättefin utgåva från 70-talet!

  3. Ping: Fru E:s böcker » Blog Archive » Ännu ett engelskt hus i litteraturen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s