Spill. En damroman (2010) av Sigrid Combüchen

När man börjar läsa en Augustprisvinnare, öppnar man boken med en viss förväntan. Även en smula oro smyger sig på för att man så gärna vill att romanen ska leva upp till de krav som i förtid ställts på den. Lyckligtvis levererar Sigrid Combüchen en rolig, tragisk och välskriven roman som jag inte vill ska ta slut.

Romanen om Hedda är en så kallad ”damroman”, vilket anspelar på den danske litteraturkritikern Georg Brandes klumpiga uttalande om Victoria Benedictssons Fru Marianne. I en intervju med SR:s Biblioteket säger Combüchen också att hon ville skriva en bok för kvinnor över femtio, eller helt enkelt för alla de damer som inte känner sig så värst lockade av nutidens romangenre för kvinnor, chick lit. Men vadå? tänker jag. Hedda är ju yngre än vad jag är i större delen av boken. Det här är ju en bildungs-/coming of age-roman mer än något annat. Det är en roman som handlar om hur unga flickor måste lära sig att bli kvinnor, måste försakas, måste anpassas, måste spilla sin egen dyrbara livstid på något de själva inte vill bara för att behaga någon annan.

Heddas liv verkar väldigt lovande och fullt av möjligheter till en början. Hennes medelklassbakgrund tillåter henne att ta studenten och sedan studera till sömmerska på en akademi i Stockholm. Hon har det inte glassigt, men det finns åtminstone hopp om en ljus framtid. Vi får följa Heddas ungdom dels genom den fiktiva författarens fantasi, dels genom Heddas egna minnen då hon är gammal och bosatt i Spanien. Pö om pö växer bilden av Heddas familj, Stockholmsår och några utlandsresor fram. Heddas och författarens känslor och åsikter om saker blandas som korten i en lek, till sist vet läsaren inte riktigt vad som är vad.

Just nu både läser och skriver jag om kvinnors frihet till min masteruppsats och har kommit fram till att jag inte någonsin, tror jag, läst en bok där en kvinna blir helt fri, lycklig och uppfyller alla sina drömmar (utan att dö) på slutet. Vad ska det betyda egentligen? Det är knappast en särskilt upplyftande slutsats i alla fall. Vad säger ni, har ni läst någon utopisk kvinnoroman någon gång?

 

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Romaner, Svensk litteratur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Spill. En damroman (2010) av Sigrid Combüchen

  1. Petter Eremiten skriver:

    Men å andra sidan: har du läst någon bok, där en man blir fri, lycklig och uppfyller alla sina drömmar (utan att dö) på slutet?
    Ge gärna exempel, om du kommer på något.
    Med vänlig hälsning

    Petter Eremiten

    • Sanna skriver:

      Hej Petter och tack för din kommentar! Nej, jag har inget exempel på det heller. 🙂 Överhuvudtaget när jag funderar över det så har jag svårt att komma på böcker jag läst som har lyckliga slut. Oundvikligen börjar jag fundera kring vad ett lyckligt slut är, o.s.v.

      Sen tänker jag att jag borde ha uttryckt mig tydligare och skrivit ”singel” istället för fri, för det var litegrann det jag menade. Annars kommer man ju in på diskussionen hur frihet ska definieras. Ekonomiskt obunden? Känslomässigt obunden? Fysiskt obunden?

  2. EvaB skriver:

    Denna läsupplevelse har jag framför mig. Boken står i hyllan och väntar…

  3. Emmas Bokhylla skriver:

    Ja, precis sa kanner jag varje gang jag laser en prisad roman, jag haller andan ett tag coh vantar pa att den skall bli sadar bra som man bara hoppas… 😉

  4. Madeleine skriver:

    Jag tycker mycket om ”Spill” som jag läser just nu. Tyckte dock att första halvan stundtals var lite seg. Nu när jag har kommit halvvägs går den knappast att lägga ifrån sig och i morse var det nära att jag gömde gå av tåget på väg till jobbet. Håller med dig i ditt resonemang och kan inte komma på några böcker som slutar helt lyckligt för en kvinna. Vi får fundera på den…

    • Sanna skriver:

      Hej Madeleine! Jag kan hålla med dig om att det tar ett tag att riktigt komma in i den och att när man väl gör det så är man fast. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s