Nu har jag klämt ur mig ytterligare ett par sidor uppsats och eftersom jag nu har valt att börja skriva analyserna går det väldigt mycket mer smärtfritt än när jag försöker skriva något vettigt om Judith Butler… Men det ligger ju som sagt i sakens natur.
Med det sagt vill jag påpeka att det inte är så värst lätt att skriva om just Virginia Woolf och To the Lighthouse, vilket är det ämne som jag planerar att viga veckan åt. Det finns å ena sidan så oerhört mycket att plocka fram ur den här fantastiska romanen, men å andra sidan har det redan skrivits ett oräkneligt antal böcker och artiklar om den (som förmodligen uttömt ämnet för länge sen, men så får man inte tänka och allra minst skriva).
Hur som helst tittade jag på bilder av Virginia Woolfs familj tidigare idag för att få lite ansikten till alla namn ur hennes biografi. Dessutom är många litteraturforskare övertygade om att Julia Stephen/Duckworth/Jackson, Virginias mor, fått stå som förebild till Mrs. Ramsay. Julia var änka när hon gifte sig med Leslie Stephen, Virginias far, och hade tre barn från ett tidigare äktenskap.
Som väl syns var Julia en riktig donna i unga år och blev en eftersökt modell åt några av tidens stora konstnärer, bl.a. Edward Burne-Jones. På bilderna där hon är äldre tycker jag nog att hon ser ut som en riktig Mrs. Ramsay: besittande stor värdighet, men ganska sorgsen och kanske till och med lite bitter.
På bilden till höger är nästan hela familjen samlad med Virginia själv på bakre raden, andra från vänster. Pappa Leslie Stephen ser väldigt mycket ut som Leo Tolstoj tycker jag, men det var kanske modernt för äldre herrar på den tiden att vara lite vildvuxna i skägget… Stella Duckworth, som syns på bilden nedan tillsammans med Julia Stephen, var Virginias äldre halvsyster. Hon dog mycket ung, bara några månader efter att ha gift sig, vilket för tankarna till karaktären Prue Ramsay i To the Lighthouse.
Vanessa Bell, Virginias syster, var väl den av syskonen som hon hade bäst kontakt med. Här är de mycket unga och spelar cricket, Virginia till vänster.
Någon gång vill jag hinna läsa en bra, uttömande Virginia Woolf-biografi, kanske den som är skriven av Quentin Bell, hennes systerson. Någon som har läst eller som har tips på andra?
Och solen har sin gång 
Kan bara avråda från Nigel Nicholsons biografi över VW. Minns hur provocerad jag blev över att han avfärdade övergreppen i barndomen genom att hänvisa till att VW i ett brev skrivet tio år efter övergreppen kallar halvbrodern ”Dear George”, vilket alltså skulle bevisa att inga övergrepp skett… GRRRRRR! :O
Usch! Tack för tipset, den ska jag verkligen undvika!
Om du inte vill läsa min bok om Virginia Woolf (mest en kortare introduktion) rekommenderar jag Hermione Lees biografi som kom 1996/7, den är lite mer balanserad än Quentin Bells, som ändå är bra.
Åh, man tackar för tipset! Jag vill helst läsa nånting som riktigt grottar ner sig i brev, dagboksanteckningar och liknande, så då kanske Hermione Lees bok kan vara bra? Hon har visst skrivit om Willa Cather och Elizabeth Bowen också ser jag nu efter en googling… Mums för mig! 🙂