Minnen (2010) av Torgny Lindgren

Det pratas ganska mycket i det här manuskriptet, säger nu min förläggare. Det har inte pratats så mycket i dina tidigare böcker.

När jag tänker på mitt liv, säger jag, hör jag bara det evinnerliga pratet. Det är allt vi har uträttat. Jag har bara skrivit ner en liten, liten del av det evinnerliga pratet.

Torgny Lindgrens Minnen är ett sammelsurium av händelser, människor och filosofier som sammanfogats till en kort resumé av Lindgrens liv. Författaren påstår själv i början av boken att han inte har några minnen och att han således inte kan skriva om dem, men det har han alltså trots allt gjort. Kanske ska detta initiala påstående ses som en förklaring till varför boken är så ostrukturerad och till synes osammanhängande; Lindgren minns på ett sätt som omöjliggör någon annan form. Han skriver att hans liv är en samling noveller, men att han önskar att det skulle vara som en roman. Jag tror att den känslan är allmänmänsklig; alla människor vill nog gärna se livet som en sammanhängande historia. Det kronologiska men ändock hoppande sättet Lindgren skriver på känns ganska typiskt för hur man minns saker och ting. Man kan bilda sig en uppfattning om livets tidslinje, men det är inte säkert att den är en sann avspegling av vad som faktiskt hände.

Det finns många intressanta men fort förbipasserande karaktärer i Minnen och jag kan emellanåt sitta och önska att Lindgren hade valt att skriva längre texter i vart och ett av bokens kapitel. De är helt enkelt för korta för att vara så bra och jag vill ha mer. Jag får väl trösta mig med att det finns en uppsjö av romaner av författaren som jag ännu inte har läst. Har ni förslag på vilken jag borde läsa härnäst?

 

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Svensk litteratur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Minnen (2010) av Torgny Lindgren

  1. lellu skriver:

    Pölsan, den e sjukt bra… Läste den till varje frukost (mörkt bröd med tofu och sylt plus kaffe) i en månad.

  2. Fru E skriver:

    Jag har bara läst I brokiga blads vatten. Det var visserligen några år sen men då tyckte jag att han var dödstråkig. Det kanske inte heller är hans bästa? Jag såg ett inslag om T.L och Minnen i Babel, tror jag det var, och då blev jag faktiskt riktigt sugen. Men har aldrig kommit till skott. Du skriver ju som om det vore något väldigt läsvärt så jag blir inspirerad att göra ett nytt försök med T.L!

  3. tekoppenstankar skriver:

    Jag har bara läst ”Ormens väg på hälleberget”, men den rekommenderas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s