Corpus Delicti (2010) av Juli Zeh

Inspirerad av Ord och inga visors dystopimaraton (och efter att ha stått i en vansinnigt lång kö på biblioteket) har jag nu läst förra årets tyska succé: Juli Zehs roman om ett totalitärt samhälle som tvingar alla människor till exemplarisk hälsa. Filosofin som detta samhälle bygger på är långt ifrån ny: redan vetenskapsmannen Jeremy Bentham (1748-1832), som för övrigt sitter uppstoppad i ett skåp på UCL i London (tokigt men sant), hade en idé som han kallade utilitarismen, vilken går ut på att sträva mot den största möjliga lyckan åt det största möjliga antalet människor.

Corpus Delicti är en av de bästa böcker jag läst på länge och definitivt den bästa dystopi jag stött på. Främst är det språket som tilltalar mig; boken är oerhört välskriven och intelligent hopsatt. En del recensioner av den som jag läste förra året klagade på att den var för filosofisk och att Zeh tappade bort sina karaktärer på vägen. Det är inte mycket rena karaktärsbeskrivningar och det kan kanske uppfattas som att personerna flyter iväg och blir till intet. Men jag tycker att de filosofiska diskussioner som utgör det mesta av boken är det som gör att man lär känna karaktärerna. Själv kände jag att de djupa samtalen får en att se personerna inifrån, moraliskt och filosofiskt.

Juli Zehs roman får mig att tänka i ungefär samma banor som Aldous Huxleys Brave New World (1932): varför strävar människan ständigt efter perfektion när hon vet att det är ouppnåeligt? Om vi ska ha ett samhälle där alla är lyckliga och friska, måste vi lagstifta mot att vara olycklig och sjuk, vilket i sin tur betyder att man inskränker individens personliga frihet att göra ”dåliga” val. Så vad är viktigast, frihet eller välmående? Förmodligen blir svaret för de flesta i vårt samhälle att frihet ska sättas högre, eftersom demokrati är den princip som vår statsideologi bygger på. Det kan vara ganska spännande att fundera över vad man hade tyckt om man inte hade levt här och nu, om man hade varit en rebellisk fritänkare eller en i mängden.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Romaner, Tysk litteratur och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Corpus Delicti (2010) av Juli Zeh

  1. snowflake skriver:

    Åh, den är så bra. Jag hade så intressanta diskussioner medan jag läste den.

  2. Helena skriver:

    Kul att sitta uppstoppad i ett skåp så där. Läste att man vid ett flertal tillfällen försökt stjäla hans huvud så det är väl inlåst nu och han har fått ett vaxhuvud. Tokigt. Typiskt mig att kommentera det;)

    • Sanna skriver:

      Haha, de där engelskmännen alltså… Helt sjukt. De rullar till och med in honom på vissa styrelsemöten där han är ”present, but not voting”…!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s