The Sound and the Fury (1929) av William Faulkner

Jag har ömsom älskat, ömsom kämpat med den här boken i ett par dagar nu. Den berör mig inte lika mycket som Absalom, Absalom! gjorde, men det kan också bero på att jag inte riktigt har förstått alla nyanser. Det har tagit mig ett tag att bara pussla ihop storyn… Lyckligtvis har iTunes publicerat föreläsningar av Charles Altieri (UC Berkeley) om The Sound and the Fury, så jag hoppas att jag kan sjunka djupare in i bokens mysterier efter att ha lyssnat på dem.

Det lustigaste med boken är att den blir successivt lättare att läsa; kronologin, kommateringen och språket blir tydligare och tydligare för vart och ett av romanens fyra kapitel. Detta innebär förstås att man i början är helt förlorad i vad som ter sig som fullständigt svammel, eller med en litteraturvetenskaplig term: stream of consciousness. Under de första 70 sidorna var jag förvirrad, minst sagt. Men det har sin förklaring, för den berättarrösten som leder en genom den första delen tillhör en förståndshandikappad man, Benjy, som inte kan skilja på dåtid och nutid, en man som lever i konstant rädsla för att förlora den trygghetspunkt som hans syster utgör.

Ett centralt tema är nostalgi för och drömmen om den amerikanska södern som gått i kras. Jason, Benjys bror, är en känslokall och uträknande man som anser sig förfördelad i livet; han skulle ha varit en perfekt ”Southern gentleman” med massor av mogen bomull i fälten redo att plockas av hans hundratals slavar, om inte inbördeskriget förlorats, om inte hans far hade varit alkoholiserad, om inte hans syster fått ett utomäktenskapligt barn, om inte hans bror Quentin begått självmord, om inte, om inte, om inte. Istället måste han arbeta som butiksbiträde i en liten landsortshåla i Mississippi. Bitterheten hos honom är nästan som nedärvd från hans mor, en hypokondriker som inte gör annat än klagar. De verkar båda två vara förlamade av en maktlöshet över sina egna liv; framtiden får ligga i händerna på ödet och historien säger att ödet inte vill dem väl.

Faulkner lyckas verkligen förmedla känslan av total hopplöshet, men samtidigt också av återuppståndelse eller pånyttfödelse. Tiden han skrev i var verkligen en omvälvande ålder; socialt, ekonomiskt och kulturellt stod man inför enorma förändringar i slutet av 1920-talets USA. En tidsanda som inbegriper ångest, både för det man förlorat och inför det som komma skall, har fångats i The Sound and the Fury.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Nordamerikansk litteratur, Romaner och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till The Sound and the Fury (1929) av William Faulkner

  1. Ingrid skriver:

    Jag fick ta sats flera gånger innan jag till slut lyckades läsa klart ”The Sound and the Fury”- men det var verkligen mödan värt och jag tyckte mycket om känslan boken förmedlade- eller ska jag kanske säga känslorna. Faulkner fångar verkligen den amerikanska södern, tycker jag. The Sound and the Fury är en bok som jag kommer att läsa om. ”Absalom, Absalom!” har jag ännu inte läst- men jag har den i min bokhylla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s