The Shaking Woman or A History of My Nerves (2010) av Siri Hustvedt

För ett tag sedan skrev jag om några recensioner av den här självutlämnande men samtidigt kliniskt analyserande boken. Nu har jag äntligen läst den.

Hustvedts bok är i sanning ingen skönlitteratur, utan snarare en populärvetenskaplig essä som utgår ifrån hennes egna privata upplevelser och erfarenheter av vård inom psykiatrin och neurologin. Men detta betyder verkligen inte att den är kall, tråkig och alltför akademisk (om nu något kan bli det, hehe); Hustvedts personliga perspektiv skiner hela tiden igenom och ger färg åt resonemanget. Texten är levande och otroligt lätt att läsa trots det stundtals myckna namedroppandet av forskare och filosofer. Helt klart är detta en bok att nöjesläsa såväl som att bli informerad av; det senare kanske lyckas bäst hos den läsare som vill och orkar studera vidare om de teorier som Hustvedt beskriver, då man emellanåt får känslan av att det finns oändligt mycket mer att säga om varje sådan som författaren tar upp.

Det är dessutom en riktigt modig bekännelse av Hustvedt, som inte riktigt har förlikat sig med tanken på att vara ”den skakande kvinnan” i början av boken, men som under skrivandets gång genomgår en läkande process som slutligen leder fram till att hon accepterar sig själv som operfekt.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Nordamerikansk litteratur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s