Skulle jag dö under andra himlar (2010) av Johannes Anyuru

Skulptören Francis driver runt i Borlänge, Göteborg och Madrid. Hans pappa invandrade till Sverige från ett afrikanskt land och tog med sig en dröm om frihet och lycka men också en rastlös längtan efter något annat som aldrig riktigt kan tillfredställas, som nu lever vidare i Francis. Romanen berättar om hans kamp för att leva i nuet och njuta av det som finns; verkligheten.

Johannes Anyurus språk är oerhört lätt på foten vilket gör att man dansar snabbt genom texten. Men det är också förrädiskt att läsa Skulle jag dö under andra himlar för fort, särskilt som Anyuru gör skarpa och plötsliga hopp i tid och rum utan förvarning. Man kan också lätt bli förvirrad av Francis ”drömsekvenser”. Man undrar vad som är verkligt och vad som är fantasi? Å andra sidan är detta nog också något som författaren ämnar att låta läsaren fundera över; verkligheten och dess virtuella representationer är ett centralt tema. Det här är helt enkelt en roman som ska läsas som poesi; uppmärksamt, eftertänksamt och med stor noggrannhet.

Det jag gillar mest med Anyurus bok är hur han väver ihop olika teman och symboler: Sand, flygande/flykt och pussel är centrala och ständigt återkommande. Läsaren utmanas att tänka på syftet med livet utifrån en desillusionerad men kreativ ung mans perspektiv och får möjlighet att sätta sig in i detta genom just det skickliga arbetet med symbolik. Man behöver helt enkelt inte vara som Francis för att förstå hans innersta känslor och det är tack vare författarens skicklighet.

 

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Romaner, Svensk litteratur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Skulle jag dö under andra himlar (2010) av Johannes Anyuru

  1. Tekoppen skriver:

    Tur att jag fick den i julklapp då 😀

  2. jessica skriver:

    Själv gillade jag faktiskt inte alls den här boken.vilket förvånade mig väldigt mycket. Det är också därför jag skjuter upp att blogga om den hela tiden..

  3. Sanna skriver:

    Tekoppen: Ja! Hoppas det blir en bra läsupplevelse! 🙂

    Jessica: Ja, jag blev ju lite orolig där när jag läste att du tyckte den var för poetiskt skriven eftersom jag inte brukar ha tillräckligt med tålamod för sånt. Och det tog ett tag att komma in i den, det gjorde det, men efter 150 sidor tyckte jag bara den blev bättre och bättre. Det hade ju varit intressant att läsa ett längre inlägg om dina tankar om boken; sågningar är också viktiga (och roliga)! 🙂

  4. Alltså jag ÄLSKAR ju poesi och poetiskt skrivna romaner men det här blev bara fel för mig tyvärr. Har skrivit recensionen nu och länkat hit till din lite mer positiva text också. Texten publiceras i min blogg imorgon bitti. Jag tyckte att den bara var lika dålig boken igenom, det är alltså sällan jag läser en bok som i så liten grad faller mig i smaken…

  5. Sanna skriver:

    Jessica: Det var verkligen en bra sågning; det var spännande att se hur du tänkte och kände. Vidare kommentar återfinns hemma hos dig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s