Uttråkad!!! (Får man lov att hata en klassiker så här mycket?)

Jag känner mig som en riktigt tramsig skolelev när jag försöker läsa The Adventures of Huckleberry Finn (1884) av Mark Twain. Men den är ju såå tråååkig!! Vad gör man? Biter ihop, dricker elva koppar kaffe varvat med pepparmintste för att inte somna och tar regelbundna pauser då man lägger ner den bokstavligt talat mögliga gamla boken (en tidigare bibliotekslåntagare har uppenbarligen tappat den i soppskålen någon gång på åttiotalet; eller så läcker taket på Malmö Stadsbibliotek, för vissa sidor är så svarta att man knappt ser vad det står) för att göra något roligt, som till exempel att spela Plants vs. Zombies.

Får man då lov att tycka så illa om en renommerad klassiker? Det river lite i hjärtat när jag läser baksidestexten, där man påstår att min husgud Hemingway har sagt att han tyckte Huckleberry Finn var världens genom tidernas bästa bok. (Han var nog fruktansvärt berusad när han sa det.) Och visst, fram emot slutet blir det lite bättre, lite mer spännande. Men jag är fortfarande så pass gnällig efter en hel dags Twain-läsning att jag inte ens kan uppamma en recension av den här romanen, utan bara ett klagande inlägg.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Nordamerikansk litteratur, Romaner, Tankar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Uttråkad!!! (Får man lov att hata en klassiker så här mycket?)

  1. Anna Vintersvärd skriver:

    ÅH! Plants vs. Zombies! Det är ju bara såå underbart!!
    Hrm, gissar av någon mystisk anledning att det inte var det som var huvudpoängen, dock.
    För en väldans massa år sedan fick jag Huckle Berry Finn i present och jag tog mig igenom den. (Det finns alltså de som lyckas) Men jag kan inte påstå att jag minns vad jag tyckte om den… Fast av din recension att döma är det kanske lika bra att inte minnas var den hamnade?
    Hursomhelst så kanske det är som att svära i kyrkan, men jag tror inte att jag gillat särskilt många klassiker. Det ligger väl runt en av tio. De flesta av de andra nio har jag inte läst ut. Ibland undrar jag om de som utsett dem till klassiker själva har läst skiten?
    Jag tänker inte uttryckligen avråda dig från att läsa ut något du inte står ut med, men nog kan du väl hitta på något roligare att göra med den tiden? Kanske läsa en ANNAN bok, eller gå en sväng eller se en film eller ringa en släkting eller ta en kvällskurs eller skriva ett klagobrev till författaren (okej, det kanske inte är något som vederbörande kommer bry sig särskilt mycket om… av ett antal anledningar, men det känns kanske bättre?).
    Hälsa plantorna och zombierna, och den lille söte Dave. ”‘Cause I’m CRAAZY!” *tihi!*

  2. Sanna skriver:

    Anna, vad glad jag blir över att få veta att det inte bara är jag som är smått besatt av Crazy Dave & Co.! 😀
    Vad gäller boken så är jag faktiskt tvungen att läsa den till en kurs som jag går. Annars hade jag hjärtans gärna kastat den mögliga Twain-boken all världens väg och läst Siri Hustvedt istället. 🙂

  3. bokstödet skriver:

    Ja jag håller med dig jag tycker också att den är såååååå trååååkig, men jag har haft elever som tycker att den är jääääätebra. Det kanske är så att ungdomsklassiker är för ungdomar.

  4. Sanna skriver:

    Bokstödet, jag tror du har rätt. Det känns som en bok som man hade älskat om man varit 14 år gammal och tyckt om typiska äventyrsböcker.

  5. Anna Vintersvärd skriver:

    Åh, ja det är ju värre förstås…

    Det ligger mycket i att man har svårt att läsa böcker som är så utstuderat ungdomsinriktade. Jag vet inte var det kommer ifrån, men det är som att de personporträtten och deras drivkrafter blir så ytligt beskrivna att man inte kan ta det till sig. Det är som om man får digitalrestaurerade Disneyfärger i huvudet när man läser en bra ”vuxenbok” och bara vanlig Disney om man läser en hyfsad. Sen när man snubblar över en barn- & ungdomsbok är det som att famla i mörker. Jag menar inte att vuxna saknar fantasi så man måste berätta allting för dem och att barn har så mycket fantasi att det räcker med att berätta handlingen, men det känns alltid som att det fattas nåt i B-&U-böcker. Det där lilla extra! Och medan man retar sig tokig på att man inte kommer på vad det är man saknar så hinner man bli galen på att boken är ”dålig”. Visst finns det dåliga böcker, men man kanske ibland är lite för hård mot en bok bara för att man inte kan sätta fingret på vad den inte ger.

    *ser mig konspiratoriskt omkring och viskar*: fuska! Läs bara så att du får en hum om varje kapitels handling, gör små nedslag i texten och satsa på slutet.
    Vi läste den där s*t*ns, j*vl*, jaghatardentillsjagblirtokig! boken om noshöringarna som invaderade den franska staden. Den heter Noshörning-nånting typ -en eller -ar… Hursomhelst så var den superobligatorisk och vi hade både diktamen och recension med djup samhällsanalys. Jag tog mig igenom halva, sen läste jag slutet och på seminariet visade det sig att läraren ÄLSKADE boken. (Hon sjönk som en sten i mitt anseende, men det är en annan historia.) Så planen var att bara se lite LÄTT skeptisk ut och låta henne sköta ”snacket”. Jag är säker på att det funkar ännu bättre om man gör det på ett språk man behärskar.

    Sen kan du ju alltid belöna dig själv med en extra omgång zombie-bowling, och köpa lite nya plantor till växthuset. 🙂
    *undrar om jag hinner med en liiiten omgång…*

  6. Sanna skriver:

    Nu är den utläst i alla fall… 😉

  7. jag är svag för ”tråkiga” böcker

  8. Vixxtoria skriver:

    Intressant det här. Jag läste boken som barn och gillade den jättejättemycket. Jag hade det där uttalandet av Hemingway i bakhuvudet och prackade på min sambo boken för några år sen med motiveringen att en del tycker att det är världens bästa bok. Han hade aldrig hört talas om den (ja, jag VET – låt oss inte ta just DEN diskussionen här), men började tappert läsa. Och ja, för att göra en lång historia kort, så skulle han nog hållt med dig om att det var världens tråkigaste bok.

    Jag har funderat på att läsa om den, men jag ska nog inte göra det. Jag vill hellre minnas hur spännande det var där på flotten nerför Mississippi-floden… (Den gick dessutom ständigt som sommarlovsteve, vill jag minnas).

    För övrigt vet jag en student som i sin C-uppsats jämförde de 37 (eller vad det är, nåt i den storleksordningen i alla fall) olika svenska utgåvorna av Huck Finn. Han hade uppenbarligen läst boken rätt många gånger.

  9. Sanna skriver:

    Hannele: Det är ju väldans subjektivt, det där med vad som är tråkigt och inte. Proust, till exempel, älskar jag, och det är en bok som jag vet att många inte klarar av 🙂

    Vixxtoria: Stackars din sambo! Och den där c-uppsatsen… Herregud… Jag får rysningar bara jag tänker på det. 😉
    Hursomhelst så har du nog rätt i att vissa minnen ska man ibland bevara som de är om man inte vill bli besviken.

  10. Ping: Klassiker som jag ogillar 6 | Och solen har sin gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s