Försoning? (Varning för flummigt/filosofiskt inlägg)

I Ian McEwans roman Atonement (Försoning i svensk översättning) från 2001 skriver författaren en historia om en historia, s.k. metafiktion. Jag läste boken första gången för några år sedan och nu återvänder jag till den igen, då vi uppmanas att läsa den som ett skönlitterärt exempel till teori- & metodkursen jag får tillfället går. Det jag förbluffas och förundras över den här gången då jag går igenom handlingen är inte hur McEwan har konstruerat sin berättelse, utan snarare hur starka känslor den väcker. Vad jag menar är att det verkar konstigt att man kan bli så upprörd över ett slut på en bok som de flesta blir när de läser Atonement. Vad är det egentligen som utlöser denna flod av känslor: är det indignation över att ha blivit lurad? medkänsla för karaktärerna? eller kan det möjligen vara en irritation över att plötsligt bli uppriven ur en illusion?

Paul Ricoeur, en jobbig fransk filosof, trodde att människan använder litteratur för att dämpa sin existentiella ångest. Hans argument för detta byggde på tanken att man ser sitt liv i samma termer som en berättelse; det finns en början (födsel), upp- och nedgångar samt ett slut (död). Att läsa eller lyssna på en berättelse med samma struktur som verkligheten, men som inte nödvändigtvis är en ren reflektion av verkligheten, kan därför vara ett sätt att förlika sig med tanken på sin egen dödlighet: allting har en början och ett slut, så även livet. Berättelsen är en säker, skyddad plats att uppleva början och slut på eftersom den inte påverkar världen utanför; den är bara en historia, en fantasi som man kan leva sig in i för en stund. När man inte vill leka med fantasin längre är det bara till att sluta.

Jag tror alltså att Ricoeur hade analyserat läsarreaktionen på slutet av Atonement som en ren reflex: när den strikta uppdelningen mellan vår verklighet och den fiktiva världen plötsligen rubbas utan att vi har kontroll över vad som händer, drar vi öronen åt oss och blir upprörda. För om inte det inte går att känna sig trygg ens i fantasin, hur ska man då kunna känna sig försonad med den grymma verkligheten?

Bild från phenomenologyonline.com

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Tankar, Universitetet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Försoning? (Varning för flummigt/filosofiskt inlägg)

  1. lena kjersén edman skriver:

    Varför blir man upprörd över slutet i ”Atonement”?
    Kan du inte förklara mer – jag förstår inte.
    Jag har alltid tyckt att McEwan är så skicklig på att komponera avslutningar, och speciellt i denna roman.

    Jag skriver mycket om skuld och nåd i Försoning/Atonement i en essä om Ian McEwan i min rätt nya bok
    ”Godhet. I litteraturen och livat”.

    lena kjersén edman

  2. Sanna skriver:

    Ja, jag klandrar dig inte Lena, jag vet inte om jag själv hänger med på vad jag skrev. Det blir lätt så efter lite för mycket Ricoeur, men så gick jag ju också ut med en varning i början. 😉

    Alla reagerar ju naturligtvis inte likadant; vissa blir arga, andra ledsna och jag till exempel blir lite irriterad, men jag tror inte att man kan undgå en reaktion, i någon form, när slutet nu är som det är… Därmed inte sagt att slutet är dåligt, illa skrivet eller negativt överhuvudtaget. Tvärtom. Jag har funderat över varför man reagerar, varför det inte går att bara strunta i vilket slut som är ”verkligt” (i romanens verklighet) och vilket som är påhittat. Varför bryr man sig om hur det går för karaktärerna i romaner överhuvudtaget, när man hela tiden vet att det bara är fantasi? Jag tror att Ricoeurs teori kan vara en av många ingångar i en diskussion kring de frågorna.

    Hur reagerade du själv när du läste slutet första gången?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s