Challenge (1923) av Vita Sackville-West

Det är helt galet hur två böcker av samma författare, skrivna med bara ett års mellanrum, kan vara så otroligt olika. Men så är det väl med vissa författarskap, tänker jag. Ojämnheterna kan väl ofta bero på personliga upp- och nedgångar; har man en svacka i privatlivet åtföljs det kanske av en svacka i det kreativa skapandet (eller varför inte tvärtom?). Hur som helst så kan man inte tro att det bara skiljer ett år mellan publicerandet av The Heir och Challenge.

Challenge har jag kämpat med att läsa ut i flera månader och nu gjorde jag sista rycket. Det är ingen jättedålig roman, men tempot är stundtals så segt att jag bara vill kasta ut boken genom fönstret. Så läser man lite till och kommer till en riktigt bra sektion, till exempel scenerna som utspelas mellan de två protagonisterna Julian och Eve. Då blir man ju sporrad till att gå vidare, även under nästa sega avsnitt.

Historien handlar om ett ungt par som är kusiner och som växt upp tillsammans i en grekisk aristokratisk familj. Julian får, som den unga idealist han är, för sig att han ska ägna sig åt ögruppen Aphros kamp för självständighet. Han blir inspirerad av Kato, en berömd kvinnlig artist som kommer från öarna och som figurerar som hans älskarinna för en kort tid. Eve känner inte särskilt starkt för politik, men hon vill gärna gifta sig med Julian och låtsas därför också vara engagerad i öarnas självstyre. Julian å sin sida är förälskad i Eve och gör vad han kan för att vara med henne, men upptäcker undre bokens gång en del mörka hemligheter och dåliga sidor hos den vackra men egenkära kusinen.

Låter det rörigt? Det är det också. På något vis känns romanen ofärdig och när jag läser vandrar tankarna ständigt åt alla möjliga håll; den är helt enkelt inte särskilt tajt. Det kan dock vara intressant att hålla i tankarna att romanen inte fick publiceras i Storbritannien på 1920-talet, utan endast i USA: man tyckte att kärleksaffären mellan Julian och Eve var alltför chockerande beskriven på denna sidan Atlanten.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Brittisk litteratur, Romaner och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Challenge (1923) av Vita Sackville-West

  1. snowflake skriver:

    Så synd. Men det är väl det man ska ha redaktörer till, att säga till när det behöver stramas upp.

  2. Sanna skriver:

    Ja, absolut. Känns som om någon borde ha gått in och styrt upp det hela… Men det är ändå förbluffande hur samma kvinna kan ha skrivit så otroligt olika böcker: jag tyckte inte att The Heir innehöll ett enda onödigt ord.

  3. Ping: Modernismen och kvinnorna | Och solen har sin gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s