Terminens två första lektioner har handlat om de ryska formalisterna och deras teorier applicerat på rysk film från 1920-talet. Och visst, formalisterna lade grunden för 1900-talets fortsatta teoribildning inom de humanistiska ämnena i västvärlden, men, ärligt talat, vadan denna fokus på film? Jag är inte filmvetare och vill inte heller bli. Igår tittade vi på Strejk (1925), en propagandafilm av Eisenstein (han som gjorde Pansarkryssaren Potemkin), som illustrerar ett flertal av de innovativa tekniker som var banbrytande inte bara inom filmen, utan inom konsten i stort. Såhär i efterhand känns det nyttigt för allmänbildningen att ha sett den här filmen, men jag kan fortfarande inte riktigt släppa att en hel föreläsning gick åt till detta. Rysk film i all ära; det är bara det att jag är litteraturvetare och vill diskutera, ja just det, litteratur.
När jag kom hem lyssnade jag på partiledardebatten i P1. Den som fortfarande tror att Lars Ohly är kommunist kan ju titta lite på Eisensteins film och jämföra politiska budskap mellan den och Vänsterpartiets valfilm; för den som inte orkar kan jag säga att det inte finns några likheter överhuvudtaget. Just saying.
Och solen har sin gång 
Det låter märkligt med film på litt.veten! Men å andra sidan stöter man på en hel del litt.vetenskaplig teori på filmvetenskapen, så det kanske är någon filmvetares hämnd? 😉
Däremot förstod jag inte riktigt kopplingen mellan Eisenstein och Vänsterpartiets valfilm? Det är ju ungefär som att säga att SD inte har några kopplingar till nazismen bara för att de inte gör Leni Riefenstahl-filmer (utan ägnar sig åt burkaskräck)! Budskapeti vänsterpartiets valfilmen är väl typiskt socialistiskt – man ställer privat vs. offentligägt, individer som gör vinst vs. kollektivets välbefinnande. Självklart formuleras budskapet på ett annat sätt eftersom det har gått 90 år sedan Eisenstein verkade. Det går ju inte riktigt att jämföra kommunism då och nu rakt av heller, precis som att de konservativa på 20-talet inte står för samma saker som idag…
Att folk säger att Ohly är kommunist beror väl först och främst på att han kallade sig just kommunist fram till mitten av 00-talet. Han har definitivt många ideologiska skelett i garderoben. Inte för att han är den enda – men taget ur luften är det definitivt inte.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=13038&a=265923
Sara, jag håller helt med dig om allt du skriver. Jag kan villigt erkänna att jag uttryckte mig lite klumpigt i mitt inlägg; det gör Ohly också emellanåt. 😉
Jag är bara irriterad på politiker och journalister som vill få det till att Vänsterpartiet står för den kommunism som man trodde var en bra idé i Ryssland i början på 1900-talet; därav min parallell. Jag anser att kommunism är ett idéhistoriskt begrepp som man inte borde kasta runt med hursomhelst utan att förklara exakt vad man tycker att det inbegriper (vilket alltför många gör).
Tack för din kommentar; jag hoppas att mitt svar förtydligade hur jag tänkte. 🙂
Sanna – Jag fattar! 🙂 Det blir ju lätt så där när man ska skriva något och sammanhanget är helt klart i ens eget huvud. Fast för en som läser framstår det skrivna som lösryckt eftersom den där ”i huvudet-kontexten” inte har kommit med. Been there done that. 😉
En av mina mörka filmvetarhemligheter är att jag inte har sett hela Pansarkryssaren (å andra sidan har jag sett Storm över Ryssland och Dagar som skakat världen, men jag vet inte om det väger upp). :S Nu blev jag inspirerad till ett inlägg …
🙂
Du har fått en award i min blogg. 🙂
Tack så mycket!!! Vad fint du skriver om mig! Är oerhört stolt 😀
Intermedialitet? 😉
Jo, det är väl något sånt de har tänkt. Programmet jag går heter ju trots allt ”literature-culture-media”… men det där med media brukar vi inte ta på så stort allvar 😉
Pingback: En helt vanlig torsdagskväll | Och solen har sin gång