Absalom, Absalom! (1936) av William Faulkner

Jag har ännu bara hunnit halvvägs in i denna labyrint till bok, men jag älskade den redan efter 20 sidor vilket är ovanligt för mig; det brukar ta ganska lång tid för mig att komma in i böcker ordentligt. Det är en trögläst bok; den tar tid, men jag lovar att det är värt det! Faulkners prosastil är till stor del ansvarig för detta: hans meningar pågår i mer än en sida i taget, har lite av en stream of consciousness-karaktär emellanåt och kan med fördel läsas högt (men vem har tid med det?).

Romanen handlar om en familj i den amerikanska södern; Mississippi närmare bestämt. Handlingen pusslas sakta och mödosamt ihop av Quentin Compson, en återkommande karaktär i Faulkners böcker. Familjekrönikan vävs samman med och speglar större händelser som det amerikanska inbördeskriget och slaveriets upphörande. Relationer mellan vita och svarta problematiseras på ett intressant sätt genom att gränserna för ”rasblandat blod” ifrågasätts. Kvinnorna i New Orleans som är s.k. octoroon; en åttondel svarta, räknas som svarta i det att de inte har någon självbestämmanderätt, men anses mer attraktiva och passande för vita män att ha som älskarinnor än 100 % svarta kvinnor. Kan en vit man gifta sig legalt med med en octoroon-kvinna? Om detta har bokens karaktärer delade åsikter.

Faulkner rör om i kategoriseringsgrytan ytterligare när han likställer ett äktenskap mellan en vit kvinna och en vit man med ett förhållande mellan en slavkvinna och en hennes ägare; varken den vita eller svarta kvinnan har något val och båda behandlas som boskap som kan köpas, säljas eller bytas vita män emellan. Detta är en av anledningarna till att jag tycker att romanen är ett mästerverk; Faulkner lyckas gång på gång bevisa att alla människor är lika och därmed också lika mycket värda på väldigt intrikata vis. Han väver ihop, river isär och jämför människoöden på ett unikt sätt.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Nordamerikansk litteratur, Romaner och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Absalom, Absalom! (1936) av William Faulkner

  1. Ping: The Foxes of Harrow (1946) av Frank Yerby | Och solen har sin gång

  2. Ping: The Sound and the Fury (1929) av William Faulkner | Och solen har sin gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s