The Gipsy’s Baby (1946) av Rosamond Lehmann

Boken innehåller fem noveller, två lite längre och tre kortare, av vilka de två första handlar om familjen Ellison och de tre sista om familjen Ritchie. Ellison-novellerna utspelar sig vid tiden för första världskriget, Ritchie-novellerna under det andra. Lehmann fokuserar främst på familjestruktur och -relationer, med utgångspunkt i mor-dotterförhållandet. I Ellison-novellerna får en av döttrarna, Rebecca, inträda i rollen som narrator, vilket tydliggör den respekt och förundran hon har inför vuxna kvinnor; i synnerhet sin mor, vars sovrum hon betraktar som ett sorts tempel. Även i Ritchie-novellerna återfinns detta, men då berättarrösten är i tredje person och modern den fokala karaktären, blir perspektivet annorlunda. Dottern till Mrs. Ritchie vördar sin mamma, men visar prov på större självständighet än Rebecca Ellison. Gemensamt för de båda döttrarna är också deras ängslighet över allt och ingenting.

Novellerna skrevs och publicerades på 1940-talet i ett litterärt magasin som Lehmanns bror var redaktör för, New Writing, och samlades i bokform därefter. Lehmanns språk minner mig om Virginia Woolf; främst To the Lighthouse. Det verkar inte hända så mycket; allt egentligt innehåll är förlagt till det sociala maskineriet och tar plats ”under ytan”, vilket betyder att läsaren måste vara uppmärksam om hon ska få ut något substantiellt av boken. My kind of book alltså!

Det jag tar fasta på i The Gipsy’s Baby är det ambivalenta förhållandet mor-dotter emellan och hur detta utvecklas och förändras i takt med dotterns utveckling. Mycket intressant är också skiftet i perspektiv som sker mellan de två narrativa greppen; dotterns synvinkel ställs mot moderns. Jag vill definitivt läsa mer av Rosamond Lehmann. Hennes roman Dusty Answer var tydligen den enda som slog igenom då den kom ut 1927 och den inbegriper en del alternativ sexualitet. Låter spännande, det blir till att försöka gräva fram den på något vis. Det är inte alltid helt lätt med dessa halvobskyra kvinnoförfattare…

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till The Gipsy’s Baby (1946) av Rosamond Lehmann

  1. snowflake skriver:

    Du har kanske redan sett den här essän, men om inte så är den mycket läsvärd:
    http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/mastarinnor-i-skuggan-av-virginia-woolf_3609309.svd

  2. Sanna skriver:

    Det hade jag inte! Tack så hemskt mycket för tipset!

  3. Ping: Dusty Answer (1927) av Rosamond Lehmann | Och solen har sin gång

  4. Ping: Modernismen och kvinnorna | Och solen har sin gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s