Ormen (1945) av Stig Dagerman

Om man någon gång skulle få för sig att den folkliga existentiella ångesten är något nytt, är det bara till att läsa lite Dagerman. Fyrtiotalets Sverige var ångest. Och då fanns varken KBT-terapi eller Stesolid; man fick bita ihop och gå vidare! Naturligtvis är det bra att man idag pratar om och därmed avdramatiserar dessa psykiska problem, som de allra flesta någon gång ändå verkar drabbas av, men det finns en attityd numera att ångesten ska avlägsnas istället för att hanteras. Personligen tror jag inte på det som ett vinnande koncept. Man kan bedöva sig i all oändlighet med legala droger om man så vill, men det är ingen lösning och ingen garanti för ett bättre liv. Nu menar jag absolut inte att ungdomsgenerationen på fyrtiotalet hade bättre sätt att hantera ångest; absolut inte! Dagermans eget liv förmörkades och förkortades ju av hans depressioner. Däremot hade eftervärlden förmodligen blivit berövad ett fantastiskt litterärt arv om han hade gått på någon av dagens ångestdämpande mediciner.

Ormen är en obehaglig bok, full av hopplöshet och råhet. Den inledande scenen i boken första del, ”Irene”, beskriver två gamla tanter och får läsaren att äcklas till den milda grad att all potentiell matlust försvinner. Likadant är det med scenen i kasernens matsal, där allting är grått, även maten. Beskrivningen av matkön kopplar jag direkt samman med 1984 av George Orwell; en bok det visserligen var längesedan jag läste, men vars ångestfyllda stämning jag aldrig glömmer. Känslan av att det inte betyder något vem det är som är offer ur en objektiv (läs: statlig) synpunkt är också en skärningspunkt mellan de båda romanerna. Ormen förmedlar klart och tydligt detta ur en fördömande vinkel genom att låta läsaren följa ett resonemang som leder fram till ett godkännande av pedofili; det oskyldiga offret får betala för andras feghet.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s