Efter solsken kommer regn…

…tur man kan läsa i alla väder. Tillbringade större delen av gårdagen tillsammans med Torgny Lindgren (dock inte i egen hög person), en författare som det känns som att man borde ha läst någonting av tidigare. Han är känd, men kanske inte så folklig (?) vilket har gjort att han har hamnat lite utanför min radar tidigare. Nu har jag i alla fall läst Dorés bibel och jag tyckte mycket om den. Trots att ett helt livsöde beskrivs är det inte mycket action mellan pärmarna, vilket jag älskar! Romaner som kan fånga en med vackert språk och givande introspektion tilltalar mig i allmänhet mer än de som förlitar sig på händelser för att föra handlingen framåt (DaVincikoden är ett extremt exempel).

Något av det mest intressanta i Dorés bibel är utforskandet av vad som händer med människor som inte kan inrätta sig i samhällssystemet. Lindgrens huvudperson och narrator är udda, men inte så udda att han står helt utanför all mänsklig kontakt. De sociala problemen börjar i skolan; den första instansen man måste ta sig genom för att bli en fullvärdig medborgare av vårt samhälle. Den som inte uppnår målen som Skolverket (eller vem det nu är) har satt upp, blir ofta stigmatiserad och diagnostiserad med någon form av s.k. bokstavskombination (ADD, ADHD etc) eller dyslexi. Det får mig att fundera över det egentliga syftet med skolan, som det ser ut i praktiken. Naturligtvis är det att lära barnen nya saker, men det verkar som att vi har ett system där det inte går att lära barnen utan att kategorisera dem. Idag har vi debatten om elitskolor och huruvida toppresterande elever egentligen får de utrymme de behöver i en vanlig skola. Samtidigt gör vi dokumentärprogram för TV om några av de sämsta/bråkigaste skolklasserna i Sverige och hur vanliga, dödliga lärare ska få ordning på dessa (”Klass 9A”, ”Vikarien”). Det är klart att det inte går att individualisera undervisningen till max. Men många gånger sätts det en stämpel av skolsystemet som aldrig går att tvätta bort, om än bara i elevens egna medvetande.

Annonser

Om Sanna

Halvfartsdoktorand i engelsk litteratur vid University of Westminster sedan 2012. Bokmal. Stugsittare. Matvrak. Sekreterare på kontorstid.
Det här inlägget postades i Tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s